Borde skrivit någonting bra, men allt bra är på väg att ta slut. Allt dåligt också.

Och delar av mig vill givetvis inte alls åka norrut. Måste man det?

Kors tvärs, höger vänster. Men jag tänker mig att två-tre månader är okej.

Ovissheten hör mig galen och när jag inte kan googla mig till svaren börjar jag nästan gråta.

Im the only girl in the world och jag har saknat dig ibland.

Jag läser mer mellan raderna, än på. Och blir förskräckt när andra människor gör desamma.

Ibland? Antar att ibland skulle kunna vara en underdrivt.

Men det beror helt på hur mycket man menar med ibland.

Nåväl. Väntar man, väntar man aldrig för länge.